söndag 5 juni 2016

Recension: Exile av R.A Salvatore


Titel: Exile
Författare: R.A Salvatore
Förlag: Wizards of the Coast LLC
Språk: Engelska
Sidor: 342
Rec-ex: Nej

Handling: As I became a creature of the empty tunnels, survival became easier and more difficult all at once. I gained in the physical skills and experience necessary to live on. I could defeat almost anything that wandered into my chosen domain. It did not take me long, however, to discover one nemesis that I could neither defeat nor flee. It followed me wherever I went–indeed, the farther I ran, the more it closed in around me. My enemy was solitude, the interminable, incessant silence of hushed corridors.

–Drizzt Do’Urden

Amazing Drizzt Do'Urden - farewell,Underdark by breathing2004.deviantart.com:
Omdöme: Exile är andra boken av Legend of Drizzt serien och den utspelar sig i de mörka grottorna djupt under jorden. Boken börjar exakt där första boken slutade, man får följa Drizzt överlevnad ute i de farliga grottorna utanför sin hemstad Menzobarranzan. Efter att han flydde från sitt hem, valde Drizzt att hellre ta riskerna att leva ute i den mörka grottorna där farliga monster finns och där en drow lätt kan bli bytet för stora monster, än att stanna kvar och leva i en komplicerad och osäker miljö. I den här boken får man följa Drizzt som tar sig an utmaningar han inte alls stött på förut. Vid sin sida har han sin svarta panter Guenhwyvar som skyddar och hjälper Drizzt på vägen. Tidigt i boken stöter Drizzt på gnomer som han för länge sedan stred mot. Han beslutar sig för att ta sig till gnomernas stad för att söka skydd eftersom nu är han jagad av sin egen familj, då hans familj tänker döda honom för sveket han begått. Situationen blir intensiv hos gnomerna och Drizzt får bege sig av från staden, men han lämnar den inte ensam, en gnom vid namn Belwar ansluter sig för att komma ut på ett äventyr han så länge velat ta del av. 

Under bokens gång  får man ta del av hur Drizzt går igenom tunga tankar, speciellt om det han har varit med om, men också vad han har förlorat och vad han nu tycker om sig själv. Jag tycker att det här var en mycket mörkare bok än den första och det gillade jag. Som läsare får man verkligen se hur stark Drizzt är och hur han tacklar de svåra situationer han möter i grottorna. Språket var välskrivet och som läsare får man ta del av både Drizzt och Matron Malice synvinkel, vilket gör det väldigt spännande då man får läsa om två olika håll, vilket jag uppskattade. Slutet lyckades författaren göra otroligt bra. Jag tycker att R.A Salvatore är den bästa författare som lyckas få till ordentliga slut som gör att man bli nyfiken på de resterande böckerna. Jag kan dock tycka att visa partier i boken inte behövdes och det gjorde att man la ifrån sig boken några gånger innan man valde att fortsätta, så tyvärr förtjänar denna bok endast 4 cirklar.



“We all are prisoners at one time or another in our lives, prisoners to ourselves or to the expectations of those around us. It is a burden that all people endure, that all people despise, and that few people ever learn to escape.” 
-Drizzt

Betyg: 4/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar