måndag 8 februari 2016

Recension: Vindens Namn av Patrick Rothfuss

Vindens namn. D. 1 (pocket)

Titel: Vindens Namn
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Massolit förlagsgrupp AB
Sidor: 391
Språk: Svenska
Utgivning: Svensk utgåva 2011

Handling: I Patrick Rothfuss enastående debut får vi lära känna den legendariske Kvothe- beryktad magiker, skicklig tjuv, mästerlig musiker och ökänd mördare. Men Vindens Namn är så mycket mer- för berättelsen avslöjar sanningen bakom legenden. Kvothe berättar om sin lyckliga barndom i en kringresande artisttrupp som får ett absurt slut den dagen de blev överfallna av de mytomspunna Chandriern. Om sina hårda år som gatubarn i storstaden Tarbean, och om sin våghalsiga men framgångsrika kupp för att bli antagen till rikets främsta universitet och där få studera magi och söka den kunskap han behöver för att hämnas...

Omdöme: Med tanke på att Vindens Namn är en fantasy bok, så utspelar det sig i den typiska fantasy världen där det finns människor som försöker överleva på det man kan få fram genom odling och försäljning eller olika typer av tjänster. Det finns massa små byar, värdshus, stora städer där både rika och fattiga lever. Men eftersom vi får följa huvudkaraktären Kvothe som är på resande fot med sin familj, så utspelar sig historien lite var som helst i världen. Men i en stor del av historien får man bekanta sig med staden Tarbean och Universitet som ligger i Samväldet. Kartor finns i boken att ta del av. Det är en tuff värld som författar Patrick Rothfuss har byggt upp. De flesta människorna är hårda, kalla och egoistiska. Många gör det oftast surt för Kvothe. Vilket gör boken väldigt mörk och obehaglig på ett intressant sätt, vilket får en att läsa vidare med händerna spända krig boken av nyfikenhet.

I början av boken sveps man in i Kvothes liv, då han äger ett värdshus. Det är full fart i värdshuset och spänningen startar med all hast. Man får ta del av små historier, farliga varelser och skadade människor. Men det är inte endast Kvothe som driver runt värdshuset. Förutom Kvothe, så har han en kompanjon på sin sida, vars namn är Bast och han har humor. Han livar upp stämningen i boken och är Kvotes hjälpande hand på värdshuset. Men det dröjer inte länge fören en krönikör kommer på besök och det är så man verkligen får ta del av Kvothes liv. Kvothe sätter sig ner med krönikören som är en person som skriver ner historier som berättelser. Kort där efter förs man tillbaka när Kvothe var ett barn och därefter får man hans liv berättat för sig. Hur lycklig han var med sin familj i en artisttrupp, hur han lärde sig magi, hur hårt liv han levde i Tarbean på gatorna på Sjösidan. Där allt från total kyla och hårda slag han fick handskas med, men han lärde sig också att slå tillbaka. "Kort sagt gav han mig möjlighet att gräva min egna grav, Tydligen förstod han inte att när graven väl är grävd, passar den ena kroppen lika bra i den som den andra."
Livet blir en hård resa allt från gamla minnen, förlorade vänner och hoppet för att fortsätta när hans föräldrar drastiskt avlider. Det enda som Kvothe håller sig fast vid är musiken han lärde sig, de gamla sagorna och sin stora önskan att få studera magi. Men han lär sig också av livets hårda kamp. "Ilska kan hålla en varm om nätterna, och sårad stolthet kan sporra en människa till förunderliga ting."

Jag tycker att författaren hade en mycket välskrivet och skickligt språk, det gjorde det enkelt att hänga med, men framförallt var det stämningen i boken som gjorde att man som läsare flöt in i världen. Jag tycker att det var otroligt kul att man fick ta del av så många små historier som hade många olika betydelser och motiv. Många av de små historierna fick en att tänka efter en aning. Vissa lärde man sig av ett och annat. Patrick Rothfuss är en naturbegåvning med en oerhört stor fantasi, han skriver med en stil där han mycket tydligt förmedlar det han vill föra fram i varje karaktär. Det gör han med en blandning av mystik och elegans.

Det som jag tyckte väldigt mycket om i den här boken är att stämningen kändes väldigt mysig på ett magiskt sätt. Det var så välskrivet så att man kände den mörka och spännande känslan ur boken. Jag tyckte om att följa huvudkaraktärens liv från början under uppväxten, det kändes väldigt personligt att ta del av och det fick mig bara att bli mer nyfiken. Jag är säker på att Patrick Rothfuss har mer att ge. Framförallt fler hemligheter och fler äventyr att ta del av under nästa bok, definitivt.
Det som jag blev väldigt besviken på, var att det saknades magi...jag förväntade mig mer av det. Jag läste endast små scener som innehöll magi. Det tyckte jag var oerhört tråkigt. Sedan så undrar jag hela tiden när de goda och hjältemodiga karaktärerna kommer in i historien. Men jag tror att författaren valde att skriva denna bok väldigt mörk och kall endast för att man som läsare ska få en större förståelse för huvudkaraktären och hans handlingar framöver.

Men sammanfattningsvis så är det här en bok man verkligen inte borde missa om man älskar fantasy. Det finns så mycket att uppleva i den här boken. Det är som man är en del av historien när man läser den. Så boken rekommenderar jag verkligen.

Betyg: 4/5 Cirklar.

1 kommentar: